Det har varit alltför tungt denna vecka med att vara hemma med en mycket pipig son som har en sån speciell och falsett liknande röst... han låter lika högt glad som ledsen och på nått sett har vi liksom vant oss.... men när han dessutom är hängig, uttråkad och det är HELA tiden så gör det faktiskt ont t´tillslut i mina stackars öron. Idag på eftermiddagen stängde jag in mig i sovrummet meden kude för vadera öra i 15 minuter bara för att få vila mina snart blödande öron... men vad ska man göra han kan ju liksom inte hjälpa att han har en sån kvittrande röst!
Annars bara är allt allmänt jobbigt och jag har tappat lusten igen till allt och hemmet ser ut som jag vet inte vad...Helvete! Nä nu är det bäst att jag slutar här för snart har jag väl grävt ner både mig och er allt blir snart bättre!!! Hoppas jag! Kram Kram
Jag ska iallfall till jobbet imorn så då blir det nog lite bättre. Jag känner hur detta inlägg liksom går åt det mindre positiva hållet...men jag sriver ju bara som jag känner. det är nämligen inte bara den "pipiga" sonen som varit tung denna vecka...
Jag har för sjuhundrasjuttitolvte gången fösökt sluta med min stora, stora last smågodis och allt annat som är sött och det går så där och jag är ständigt arg som ett bi. Inatt till och med drömde jag att jag och Helen åkte upp till fjällen i en bil gjord av godis... Hur ska man tolka det?! att jag vill komma bort ett tag och äta gränslöst mycket godis, eller att jag håller på att bli knäpp?
Annars bara är allt allmänt jobbigt och jag har tappat lusten igen till allt och hemmet ser ut som jag vet inte vad...Helvete! Nä nu är det bäst att jag slutar här för snart har jag väl grävt ner både mig och er allt blir snart bättre!!! Hoppas jag! Kram Kram
2 kommentarer:
Ja va fan du måste ju får säga hur du känner! Du har ju sett min blogg. Haha! Jag gnäller ju nästan hela tiden. =P Så lite negativ måst man få vara oxå! =)
Puss puss!
Ja visst är det tufft emellanåt, det är det för många av oss och vi vet att det är värre ibland. Och rätt som det är så har man kommit på fötter igen och så funderar man hur det kunde bli så jobbigt förrut, ja nu när det är bättre igen....:-)
Och klaga måste vi få göra ibland också, precis som Ida säjer.(Det är helt fantastiskt vilka fina barn jaf har ,alla tre!)
kramiz mamzen
Skicka en kommentar