och det känns som jag vill sammanfatta det knyta i hop säcken för i år. Ett händelserikt år har det varit både för familjen och för mig, för många runt omkring mig och säkert ute i världen med.
Jag vet inte om man ska säga tyvärr men så långt utanför våra väggar här hemma i radhuset, landets lugn och jobbets källar lokal har inte vårat liv kretsat. Jag säger tyvärr för vänner, bekanta och det som har hänt ute i den STORA världen är något som blivit lidande men familjen har pg a stress och eget företag nog behövt att focusera på oss så mycket som tiden räckt till, men visst har man saknat vänner och visst har det varit ensamt och kämpigt vissa stunder...
Evelina är tre och ett halvt; Hampus snart fem och Yasmina den lilla "mini tonåringen har gått och blivit tvåsiffrigt. Roger fyller 40 2010 och själv, ja jag blir ju bara yngre, nja kanske inte det och inte heller pekar vågen i rätt riktning men med åldern kommer visheten och det känns som detta har varit just det ett år av mycket nytt, lärdom om både mig själv och så har mitt nya jobb hos Roger fått mig att inse saker om verkligheten och om vår relation, hur det är att driva ett eget företag att ha STORT ansvar och om att verkligen trolla med tid, ork och pengar.
När det gäller mig själv och min depression tror jag att allt går framåt och att medecinen har varit en gudsgåva till Malin, den har hjälpt mig ta tag i många saker, den har hjälpt mig hantera min svartsjuka och att inte bry sig så hemskt mycket om vad andra tycker, nu vet jag ju också att medecinen bara varit ett verktyg eller jag skulle kanske säga en nyckel till en dörr som jag själv öppnat och har för avsikt att den alltid vara upplåst även om den iblan kommer att åka igen..
En sak till som blivit lidande är ju min träning och min vikt... jag blir bara tjockare och tjockare men om man nu ska vara lite positiv så finns det ju bara mer av mig att tycka om eller inte. Jag vill kanske inte samanfatta detta år som det bästa i mitt liv men absolut ett av de bättre trots många dippar. Det finns ett par saker som jag defenitivt ska försöka förbättra under 2010 det är den fysiska hälsan, stressa mindre, komma ihåg ens bästa väns barns födelsedagar och hur ska det nu gå när hon 2010 ska bli tre barns mamma... jag skulle även behöva och vilja vara mer uppdaterad om världen och det som händer därute. När nu allt förhoppningsvis landat och jag har kommit in i att jobba så mycket som jag nu gör och att Roger är borta som mycket som han är så ska jag även se till att orka med att vara vän också... ( det låter så illa men lite så har det varit orken har bara räckt till vardagen och barnen)
Varje år tidigare har mitt nyårlöfte varit att gå ner si och så mycket i vikt, sluta äta godis, ja och allt det där.
Men i år blir mitt att:
Skapa tid och ork att vara social och att hålla mig uppdaterad om stora vida världen, jag måste helt enkelt lämna vår lilla radhusbubbla och se utanför den.
En annan kul sak som det nya året ska börja med är att jag Helen och Susanne ska dansa afrikans dans på tisdagar viket jag ser fram emot jättemycket!
Jag låter det och en jätte stort Gott nytt 2010 vara slutet på detta inlägg och även på årets bloggande! Jag tycker det är för kul för att lägga ner helt men för jobbigt för att göras varje dag...
GOTT SLUT OCH GOTT NYTT ÅR ÖNSKAR JAG ER!
KRAM Malin
På söndagen tog vi bilen ut till landet och favvo stranden "utfallet" där hemkomna från Mallorca Helen och Susanne även kom. Härlig dag med härligt sällskap! När Helen och Susanne åkte hem åkte vi upp till landet där jag rotade fram lite köttfärs och en burk med spagetti ringar i taomatsås. Ingen höjdare men det blev middagen. Baren ficka bada i lilla plastbadkaret på altanen och sen fick det varin pyjamas och när vi senare efter bilfärden hem sov det som små änglar.Resten av veckan har bestått av jobb, svett, barn som är lite gnälliga (värmen är lite jobbig för dem) en tidig kväll (gick och la mig 19.00) och en sen. På torsdagen hade vi bestämt på jobbet att ta en after work så här innan alla går på semester och eftersom jag ska va tjänst ledig kommer det ju dröja innan jag ser alla igen... Vi blev inte så många men ack så naggande goa :)
