Oförlåtligt...

Jag har under ett tag känt hur jag liksom mått sämre och sämre igen, haft svårt se glädjen i saker och ting återigen förlorat koncentrations förmågan och minnet... migränen har kommit allt mer och jag har ännu svårare att sova trots att det är det enda jag verkligen vill... sova länge och vakna och må bra igen.... Igår fick jag migrän men tog tabletter tänkte gå till jobbet men på väg hem från dagis insåg jag att jag glömt låsa dörren och att jag inte hade någon som hels aning om var jag hade min jobb nyckel... det blev för mycket och tårarna kom. Sängläge men insåg att nu är jag liksom där igen... ringde doktorn som snällt ordande så jag fick komma dit idag... I dag när jag var på väg till dagis mötte jag grannen som talade om att idag skulle ju barnen på utflyckt och ha matsäck med sig... min tanke: är det onsdag idag, redan? lämnade barnen i hast på dagis åkte i tårar ner till affären och ordnade med matsäck innan den hann saknas men hur kan man glömma sin sons första utflyckt? Doktorn ordinerade, byte av medecin, promenader och sjukskrivning till efter midsommar eftersom den nya medecinen har en del besvärliga biverningar... Gick hem ringde det jobbiga samtalet till jobbet...det gick bra! Gjorde ingenting speciellt men dagen har gått.. Jag gick för att hämta barnen strax innan fyra. Kändes på engång att något var fel, inga bilar, inga föräldrar, inga barn inte ens en cyckel... Just det dagis stängde ju tidigare kl.14.55 det var ju fortfarande onsdag.... paniken började när dörr efter dörr var låst... Sprang hem hämtade mobilen , ingen hade ringt på den, hade barnen följt med grannen hem, nej hon såg frågande ut när jag kom med panikslagna ögon och när tårarna började rinna igen...såg hennes stackars dotter helt livrädd ut. Men var är barnen? Roger kom precis och vi tog återigen bilen ner till dagis, knackade och bankade ochtillslut kom en vikarie ut (som skulle ta hand om de barn vars föräldrar hade glömt, bara våra) Paniken försvann när jag såg mina två lintottar komma springande. Paniken övergicks i skam hur kan man glömma att hämta sina barn??? Hur kan man glömma det vikigaste man har, det är oförlåtligt! Jag hoppas detta kan bli mig en läxa. kalendern SKA tittas i varje dag och allt ska skrivas in så fort infon kommer... dessutom måste jag ta tag i mig själv skaka om mig och säga nu rycker du upp dig för fan! För dina barns skull, de behöver en förebild inte en förrvirrad höna som bara tjatar och gråter!