Luftrörskatarr...

Jag är så fruktansvärt less!!! Först ungarnas sjukdommar som hela tiden avlöser varann, feber, magsjukor, vattkoppor och så min sablars migrän som alltid dyker upp så olämpligt... Vad är det som gör att det liksom inte bara kan få vara bra en stund att alla kan få vara friska och vi kan få vardagslivet att bli som det ska!!!! Det värsta är att ju mer jag är borta ju mer går förståelsen man från sina kollegor över till irritationen och något personligt, männsiskor börjar irritera sig på mig som person. Jag vet det ju av erfarenhet och jag vet att det inte är medvetet men om det fortsätter så här med att sjukdomar och VAB avlöser varann hela tiden kommer det bli lika jobbigt att gå till jobbet som det var förr och jag som trivs så bra!!! Ibland känns det som varför ska jag ens jobba... så fort någon av barnen nyser eller säger sig ha ont någonstans eller att jag känner mig häning av någon anledning så knyter det sig i magen på mig och jag mår dåligt.

Är det oron som framkallar sjukdomarna? Är tankeverksamheten sååå stark?

Redan i söndags började jag känna mig hängig och alvedon intogs. Hostan försvann dock inte men en påsen fischermans friend dämpade den (men gjorde gasbildningen i magen till rena gasexplotionen), natten mot tisdagen var fördjävlig och på morgonen var febern ett faktum, men jag proppade i mig mer alvedon och gick till jobbet... jag ska minsann inte vara bort mer!!! Igår kväll insåg jag att det behövde jag visst det febern och hostan gick liksom inte att förbise längre och nu efter ett besök hos doktor "Dängrot"visde det sig att jag har luftrörskatarr och alvedon, vila och stark hostmedecinen blev ordinerat. Min chef försökte låta förstående men blev istället förmanande : Du måste ta hand om dig själv, lära dig säga nej etc. Rätt! Men när, var och framförallt hur? Så här är ju mitt liv!