Svart natt, härlig morgon!

Igår kväll bestämde jag och Roger oss för att kika på filmen "sex and the city" ( ja Roger gillar den också!) Filmen brukar göra mig glad... Men igår fick den mig att börja tänka en massa... Hur långt ifrån filmen min egen verklighet än är så har den många verkliga känslor och tankar som dyker upp mitt i New York lyxen bland vackra märkesklänningar och läppstift. Känslor som igår fick mig att börja fundera en massa på hur mycket av mig själv jag ger upp för att låta Roger förverkliga sina drömar och om han skulle göra desamma för mig? Barnen är det viktigaste för mig och därför har valet hela tiden varit självklart, men om jag går till mig själv, vad vill jag ha utav livet, vad vill jag bli när jag blir stor? När dessa tankar kom upp, tappade jag taget , det var som någon slog bort benen under mig och jag var tvungen att gå upp... jag vankade fram och tllbaka, satte på tv.n , stängde av , satte på radion och stängde av... För det är inte uppoffringarna i sig som skrämmer utan uppenbarelsen att jag INTE ens vet vad mina egna mål och viljor är jag har liksom bara slutat ha några... Det är så lätt att skylla på Roger då, vilket jag naturligtvis snabbt gjorde i tankarna: Vilken skitstövel till kille jag har som bara tänker på sig själv! Men den verkliga insikten kom ganska snabbt och det är ju det jag nu har lärt mig på min vandring mot en bättre Malin att: Jag ansvarar helt och hållet för mitt eget agerande. Det är ju JAG som tappat bort mig själv när jag precis börjat leta och att det är jag som valt att lägga mina egna mål och intressen åt sidan. Jag har prioriterat bort en massa saker som är viktiga för mig mina intressen och mina vänner... Den fina oegoistiska om en i film världen, vänskap som dessa 4 kvinnor i olika situationer och med väldigt olika personligheter, delar är unik( från S.A.T.C). Jag har också så unika, olika, härliga vänner men jag är så dålig på att hantera de... " En besviken vän" Sa till mig en gång: Du kan bara fokusera på en sak itaget och då ger du allt av dig själv... Det gjorde jätte ont men om jag nu ser på det så är det sååå nära sanningen.... Efter många steg fram och tillbaka och slutligen en kokhetdusch som fick huden att rodna, mycket varma tårar och många minuter efter ordinarie läggtid somnade jag för att sen vakna av en fantastisk stark man som kämpar för att nå dit han vill, som hade försovit sig och inte riktigt hade ett lika fantastiskt morgonhumör. Jag vaknade däremot med en härlig insikt att trots att jag har tappat bort mig själv så kan ju bara JAG hitta tillbaka. Idag är en nya dag, eller hur?!

Lycka är att minnas gårdagen,

drömma om morgondagen,

för att sen leva idag!!

Det snöar idag! Mysigt!