För att ni finns!!!

Långt ifrån förnuft och verklighet,

föds tankar i hemlighet.

När tystnaden kommer och mörkret är här

i mig ligger krypande känslor som tär.

Hur kunde jag återgen hamna här?

Jag fick ju se hur livet så enkelt kan vara

och jag trodde att nu kan jag allt klara.

Någonting annat inom mig åter igen tog kontrollen

jag som trodde jag äntligen fått huvudrollen.

I mitt eget livs fatastiska saga.

men nu dessa tankar känns väldigt vaga.

Jag vaknar på morgonen och är så läskigt trött

och utomhus är allt så kallt och blött.

Jag har igen hamnat ur spår

där jag redan vandrat i för många år.

Det nya livets väg var så underbar att gå

och jag älskade att så bra få må.

Att på livets karta alltid hitta rätt

är för mig allt utom just lätt.

Men jag vet idag att jag har ett mål

så längt har jag kommit att jag inte längre ser ett hål.

Jag har ju fatiskt fått se hur det ska vara

och det ska jag ta mig fan igen klara!

Min resa upp och ner är svår

och ni som följt mig många år.

Ni vet att det inte alltid är så lätt att mig förstå

jag ibland bara dundrar och går på.

Men jag har en liten önskan av min familj och mina vänner

jag alla som detta läser och som mig väl känner.

Att hamna här igen är inget jag är över stolt

men önskar att ni ser att jag i mitt liv gör revolt.

Jag vill ej längre vara slav

och på mig själv ställa för många krav.

Jag vill att ni alla ska veta

och det ska gudarna veta.

Jag är så glad att ni för mig alltid finns... fastän jag inte riktigt med er alla hinns.

Jag är så inne i mig själv och mitt

att jag inte alltid ser varken er eller ditt

Jag är så rädd för att förlora er.

Eftersom jag er så dåligt ser.

Jag bara på mig själv funderar

och mitt egen liv analysrerar.

men jag vill att alla ska förstå

att det ett tag måste vara just så...

Jag vill för er sedan klara

av att vara den Malin som för er kan vara.

Tack alla som finns för mig och som försöker förstå det jag inte förstår själv en gång... Ni är alla vikiga för mig fast jag är så dålig på att visa det.

Nu kommer jag lägga ner bloggandet för ett tag... ingen aning om hur länge. Förhoppningsvis vänder det snart igen och då är säkert och lusten att skriva tillbaka. Sköt om er alla mina nära och kära som läser om mig och mitt! På återseende Kramar i massor från Malin